sitter och väntar

här sitter jag och sambon min och väntar dag in och dag ut, på att den gula postbilen ska lägga ett vitt brev där det står skåne lansting på.
vi har varit ihop i hela 9 år nu,slutade med p-piller när jag var 18,blev spontan gravid när jag var 19 år men som blev missfall i vecka 13, enligt läkaren så var det ett ofostligt ägg.
Sedan dess har det inte blivit något mer possitivt på stickorna, vi tog äntligen modet till oss att söka hjälp för 2 år sedan.i hela den utredningsperioden var både jobbigt och seg.
Jag fick x antal omgångar med kuren pregotime vilket dock inte hjälpte för oss, sedan så behövde jag gå ner i vikt vilket som i sin tur tog tid.när vi väl var framme vid målet så vidade sig att jag inte var imun mot röda hund. måste ha missat den sista sprutan när ja var liten..suck.. så där kom vi in i en svaka för vi var tvugna att hålla på oss i 3 månader. och snacka om att de var 3 månader av evig väntan.
När dom äntligen var över fick vi en omgång med pregotime till och han skulle skicka alla journaler till rmc men skulle gå till en överläkare på ett annat sjukhus före. men för 2 veckor sedan fick vi hem en lapp från rmc att de fått in alla papper och att inom 90 dagar så skulle de höra av sig per telefon eller brev.
denna ständiga längtan har funderat på att sätta upp sig på adoption vilket också tar tid, läste att vissa länder inte tog emot par som inte varit gifta så länge, vi är dock inte gifta men praktiskt taget så är vi ju det för vi bråkar som ett gift par,jag ser på drömmen om ett barn men mannen i mitt liv vill inte se för han tycker att de är för svårt för honom. men det blir ju inte bättre av att stänga ute allt,är ju skönt att se att det inte är bara vi som är barnlösa om jag inte är helt fel ute så är det ca 5 % av sveriges befolkning som är barnlösa.